Grevliga ätten Wallenstedt nr 40
Lars Wallius (född 1631) var son till en teologiprofessor och kyrkoherde i Uppsala som vid sin död var utnämnd men ännu inte tillträdd biskop i Strängnäs. Lars gjorde karriär i förvaltningen, adlades Wallenstedt 1668 och upphöjdes sedan, som landshövding i Västmanlands län, till friherre 1689. (Varken det adliga eller friherrliga vapnet är uppmålat i Riddarhussalen.) I samband med sin utnämning till kungligt råd 1693 blev han greve.
Adlandet 1668 innebar att Lars fick samma namn och vapen som 1650 hade förlänats hans halvsyskon. Systrarna till Lars adlade halvbror hade på grund av faderns förtjänster inkluderats i adelskapet, men man hade gjort ett undantag för syskonskarans yngre halvbror Lars, som ännu studerade – han hänvisades till att ansöka om adelskap på egen hand om han kvalificerade sig för det i framtiden, och så blev alltså fallet 1668.
Stamvapnet innehöll enligt fastställelserna 1650 och 1668 en halv svartbrun fläkt* örn med en röd utsträckt tunga och en förgylld krona på huvudet i sköldens högra (dexter*) del. Bakgrundsfältet var av silver i såväl den delen som i sköldens andra del. I den sistnämnda löper tre blå strömmar*. Hjämprydnaden är beskriven som framdelen av en svartbrun örn, vänd åt vänstra (sinister*) sidan med en förgylld krona på huvudet, utslagna vingar efter sig och utsträckta klor och en röd utsträckt tunga framför (sig). I friherrevapnet förbättrades* stamvapnet genom färgförändring i skölden och reducering av den något underliga hjälmprydnaden (om örnens klor ska vara utsträckta trots att bara örnens framdel – övre del – är medtagen finns risk att det ser ut som om rovfågeln sitter på sin rumpa ovanpå hjälmen).
De nytillförda bilderna är alla av klassisk heraldisk karaktär – en halv lilja*, en balk* och en femuddig stjärna i övre hälften av ett delat* fält. Den stjärnkrönta pyramid* som tillförts på hjälmen i friherrevapnet finns här på båda de yttre hjälmarna vilket ger en symmetrisk effekt
Källa: Riddarhusets vapensköldar, band II