Grevliga ätten von Lindschöld nr 32
Erik Lindeman (född 1634), som var borgmästarson från Skänninge, hade adlats 1669 med namnet Lindenschöld. Vid den tiden var han sekreterare i det kungliga kansliet. Han själv skrev sig åtminstone från 1672 med namnformen Lindschöld och fick kungligt brev på namnförändringen 1686 när han också fick sitt vapen ändrat. Året därpå upphöjdes han till friherre och greve. (Friherrevärdighet följde med när han från adelsman tog steget direkt till greve.) Han var då kungligt råd och hade vid riksdagen året innan varit den förste nyadlade som utsetts till lantmarskalk.
Adelsvapnet från 1669 hade varit en sköld delad* i vitt och blått med ett lindträd av naturlig färg i. I den nedre sköldhälften hängde från trädets grenar två sköldar av guld i röda band på varsin sida av trädstammen. På hjälmen var två korslagda* palmkvistar av naturlig färg sammanbundna med ett rött band och en vit duva med en oljekvist (olivkvist) satt på bandets knut. Hjälmprydnaden hade behållits men skölden 1686 ändrats så att den fick samma innehåll som syns i grevevapnets hjärtsköld. Tillbakaseende* lejon, halvmåne och bjälke* var bilder av mer förnäm karaktär än ett träd. Sådana bilder (till exempel på ett berg eller en kulle, eller med en duva ovanpå trädkronan) hörde på olika sätt till de vanligaste i ofrälse vapen.
De bilder som tillfördes i grevevapnet är dels en upprepning av lejonet från stamvapnet från 1686, dels två lagerkvistar korslagda genom en krona, en bildkomposition som man kan associera med ära. I hjälmprydnaderna återkommer dels lejonet, dels bjälken från stamvapnet från 1686. Bjälken är placerad mellan två vingar i båda de yttre hjälmprydnaderna och i båda fallen står en stjärna ovanpå den. Eftersom sköldebrevets lydelse inte är känd är det obekant om stjärnorna eventuellt kallats nordstjärnor – eller »norrstiern[or]« som i vapnet från 1682 för Nohlanvähr, nr 1024. Det skulle i så fall vara passande, för Lindschöld anses ha varit den som införde nordstjärnan som symbol för kungamakten i Sverige.
»Stafsund« (Stavsund) var Lindschölds gods på Ekerö i Uppland. Huvudbyggnaden där lät han uppföra.
Källa: Riddarhusets vapensköldar, band II