Stiftelseförvaltning
Riddarhuset är anknuten förvaltare för de flesta av de 331 stiftelser som möjliggör utdelning av stipendier och understöd till ättemedlemmar. Som anknuten förvaltare fungerar riddarhusdirektionen som stiftelsernas styrelser med det fulla ansvaret för placeringen av tillgångar och fullföljandet av respektive stiftelses ändamål. Tillsynen av denna förvaltning utövas av Länsstyrelsen i Stockholms län.
Bland stiftelserna finns det två grupper som skiljer sig från de övriga. Den ena är de fem så kallade domänstiftelserna, där stiftelsernas egendom i huvudsak består av jord- och skogsbruksfastigheter. Den andra gruppen är ett tjugotal stiftelser vars avkastning från de av Riddarhuset förvaltade medlen betalas ut till respektive stiftelses existerande släktförening som sedan beslutar om avkastningens användning enligt stiftelsens statuter och föreningens stadgar.
Förvaltningen av stiftelserna sker i Hercules Investeringsfond. En vanlig missuppfattning är att denna förmögenhet tillhör Riddarhuset. Så är det inte. Pengarna hör till respektive stiftelse och får endast användas i enlighet med respektive stiftelses bestämmelse. Det är varje stiftares önskemål, uttryckt i stiftelsens statuter, som avgör vilka som kan komma i fråga för stipendier och understöd från stiftelsen.
De flesta stiftelser som Riddarhuset förvaltar tillkom under 1800-talet och tidigt 1900-tal då samhällsförhållandena var helt annorlunda än i dag. Det innebär att de angivna villkoren för stipendier och understöd från vissa stiftelser över tid blivit svåra eller rent av omöjliga att tillämpa eller uppenbarligen inte längre täcker stiftarens avsikter.
För att ändra i stiftelseförordnanden krävs vanligtvis tillstånd av Kammarkollegiet, så kallad permutation. Det är en ofta komplicerad och tidskrävande process men det hindrar inte att riddarhusdirektionen kontinuerligt ser över behovet av att begära permutation av bestämmelser som inte längre kan tillämpas eller där ändringar av annan anledning kan vara befogade.
Flertalet stiftelser har som ändamål att lämna understöd till behövande eller stipendier till studerande, ofta på en viss nivå.
Om en stiftare angivit att stiftelsen ska ge understöd till behövande, eller som det står i äldre statuter ”fattiga”, måste förvaltaren på ett lojalt sätt tolka innebörden av detta. Vem som kan anses som behövande förändras självklart över tiden, allt efter vad som från tid till annan kan anses vara en rimlig levnadsstandard. Olika måttstockar kan också behöva användas beroende på om medlen kommer från en AA-stiftelse som är inskränkt skatteskyldig eller från en annan stiftelse. För de stiftelser som är inskränkt skatteskyldiga måste, när det gäller understöd, direktionen beakta vad som menas med behövande enligt inkomstskattelagen. Delas understöd ut till personer som inte anses behövande i lagens mening, riskerar stiftelsens förmånliga skattebehandling att förloras.
Enligt Skatteverkets anses schablonmässigt den som behövande som har en inkomst som inte övestiger fyra prisbasbelopp. Nettoförmögenheten får inte överstiga ett prisbasbelopp. Tillägg får göras med ett prisbasbelopp per ytterligare person i hushållet för såväl inkomst som förmögenhet. Vad gäller understöd från de så kallade AB- och BB-stiftelserna, som är fullt ut skattepliktiga för sina inkomster, liksom för stipendier, behöver hänsyn inte tas till skattelagstiftningen. Här gäller endast för direktionen att lojalt tolka stiftarens föreskrifter. Ibland är begrepp som ”behövande”, ”fattiga” eller ”medellösa” lite uppluckrade, till exempel ”behövande om än icke helt medellösa”.
Skattepliktigt eller inte?
Stiftelserna är indelade i tre grupper: AA, AB och BB. Indelningen har betydelse för mottagarna av undestöd. Understöd från AA-stiftelser är skattefria medan understöd från de andra grupperna är skattepliktiga. Stipendier för studier och uppfostran är alltid skattefria för mottagaren.