ÖVERSIKT

I Lantmarskalkssalen finns 54 porträtt föreställande adelns talmän vid ståndsriksdagarna, lantmarskalkarna. Under varje porträtt anges årtalen för de riksdagar de var i tjänst. De flesta porträtten är utförda av Lorens Pasch d.y. i en ateljé som inrättades på Riddarhusets övervåning.

I denna sal möttes under ståndsriksdagarna det Sekreta
utskottet, som beslutade i rikets sekretessbelagda ärenden, som utrikespolitiken. Då satt 50 adelsmän, 25 präster och 25 borgare i den fasta bänkinredning som förr fanns i salen.

Bysten som avbildar lantmarskalken och ledamoten i Sekreta utskottet Per Ribbing är utförd av Pierre Hubert L’Archevêque, samme skulptör som skapat Gustav Vasa-statyn på Riddarhustorget. Bysten stod från 1756 till 1809 i Riddarhussalen innan den fick sin plats i Lantmarskalkssalen.

Lantmarskalksämbetet avskaffades 1866 i samband med ståndsriksdagens upphörande.

Salen har restaurerats vid olika tillfällen. Rummet som det ser ut i dag, med det rikt dekorerade stucktaket, panelen i amerikansk ek och den stora öppna spisen i barockstil, skapades 1911–1913. Ovanför spisen har arkitekten Isak Gustaf Clason angivit årtalet 1912.

I dag används Lantmarskalkssalen som festsal av Riddarhusets ättemedlemmar.

HISTORIK

LANTMARSKALKSPORTRÄTTEN – ADELNS TALMÄN

I Lantmarskalkssalen, som numera används som festsal av Riddarhusets ättemedlemmar, hölls de allra första riksdagsmötena på Riddarhuset, före dess att Riddarhussalen fullbordades 1668. Här framträder en samling av 1700-talsporträtt föreställande de så kallade lantmarskalkarna.

Lantmarskalken var adelns talman under riksdagarna. Han valdes av adeln, utom under tider av kungligt envälde, då fick den nyutnämnde hämta lantmarskalksstaven ur monarkens hand.

Det innebar utmaningar att vara företrädare för den disparata adeln och tillvarata dess intressen, medla i konflikter och upprätthålla ordning och reda under stormiga debatter i Riddarhuset. En skymf mot lantmarskalken sågs inte med blida ögon av ståndsbröderna. Riksdagsprotokoll avslöjar inte minst hur oerfarna adelsmän i ett ungdomligt övermod har brusat upp mot adelns främste, fått sig en rejäl knäpp på näsan och rusat gråtande ut ur Riddarhussalen.

Lantmarskalken var i regel en insatt och skicklig politiker, väl medveten om vilka verktyg han hade till sitt förfogande. Berömda lantmarskalkar under 1700-talet är mösspolitikern Arvid Horn och hattledarna Carl Gustaf Tessin och Axel von Fersen d.ä.

BILD: Lantmarskalken Axel von Fersen d.ä.

Just Axel von Fersen d.ä. önskade vid 1766 års riksdag att en serie porträtt föreställande alla lantmarskalkar skulle målas och visas i Riddarhuset och ärendet remitterades till riddarhusdirektionen. Den patriotiska självbespeglingen låg i tiden och bara sju år senare skulle Gustav Vasa-statyn på Riddarhustorget resas, Sveriges första offentliga ärestod.

Det föreslogs att konstnären Lorens Pasch d.y. skulle utföra porträtten, men då denne befanns vara för dyr rann ärendet ut i sanden och återupptogs inte förrän 1778. Då hade Pasch, porträttmålaren på modet, ånyo blivit kontaktad och adeln fick gott finna sig i att Pasch höjt sin taxa betänkligt under de tolv gångna åren.

En ateljé inrättades i det som i dag är Riddarhusets kanslivåning. För de äldre lantmarskalkarna målade konstnären dels rena kopior efter mästare så som David Klöcker Ehrenstrahl och David Beck, dels målade han motvilligt på fri hand, utan direkta förlagor. Det fanns utrymme för egna improvisationer, då en del äldre lantmarskalkars klädsel till mångt och mycket påminner om den svenska dräkten som Gustav III infört inte långt dessförinnan och några lantmarskalkar har staven i sin hand trots att den inte hade tillverkats vid tiden för deras ämbetsutövning.

I högform var Pasch när han målade av de samtida gustavianska lantmarskalkarna efter levande modell. De är av yppersta kvalitet med sin virtuositet, klara kolorit och psykologiska insikt.

Målningarna stod färdiga år 1800. De hade löpande hängts upp i rummet, som då hade funktionen som det Sekreta utskottets mötessal. I det angränsade rummet placerades efterkommande lantmarskalksporträtt av skilda konstnärer.

SEKRETA UTSKOTTET – POLITIKENS HJÄRTA

Under stormaktstiden och frihetstiden samlades i denna sal det Sekreta utskottet, för att här tillsammans med regeringen diskutera rikets hemliga ärenden, inte minst utrikespolitiken. I utskottet ingick ursprungligen representanter för adeln, prästerna och borgarna. Bönderna, som hos de övriga stånden inte ansågs pålitliga och lämpade att bevara hemligheter, hölls länge utanför.

Sekreta utskottet har betecknats som en riksdag i riksdagen och dess betydelse för svensk historia kan inte överskattas.

När tillräckligt många lantmarskalksporträtt var slutförda var det upp till riddarhusdirektionen att fundera ut hur de bäst kunde hängas upp. Slottsbyggmästaren Adolf Ulrik Kirstein fick 1783 i uppdrag att som underlag göra en uppmätning och planskiss av salens dåvarande utseende och presentera för direktionen.

BILD: Ritning av Sekreta utskottets sal från 1783. Bilden nyupptäcktes i Riddarhusets arkiv sommaren 2021.

Resultatet, som hittills har varit obekant för forskningen, visar att gradänger fanns i salen och bänkarna delades upp i tre sektioner: en till höger från ingången, en österut med fönster mot Riddarholmen och slutligen den norra bänksektionen där adeln satt, vilken nåddes via ett par trappsteg, alldeles som i Riddarhussalen där högadelns bänkar är åtskilda från lågadelns med en trappa. Talaren stod där med fönstren mot Riddarhusparken bakom sig och med ett enkelt gipstak ovanför.

Direktionens ordförande, Axel von Fersen d.ä., slog samma år fast att lantmarskalkporträtten skulle sättas upp bakom läktarna, skyddade av järnstänger för att förhindra att Sekreta utskottets ledamöter skulle luta sig tillbaka mot porträtten.

Bysten som avbildar lantmarskalken och ledamoten i Sekreta utskottet Per Ribbing är utförd av Pierre Hubert L’Archevêque, samme skulptör som står för Gustav Vasa-statyn på Riddarhustorget. Bysten stod från 1756 till 1809 i Riddarhussalen innan den fick plats i Lantmarskalkssalen.

KLUBB- OCH SAMTALSRUM PÅ 1800-TALET

Åren 1858–1859 genomfördes renoveringar i Lantmarskalksvåningen i syfte att inrätta egna ”klubb- och samtalsrum” i det som då fortfarande kallades utskottsrummen. Gradängerna togs bort och för att underlätta passage byggdes samtidigt en trappa i två personers bredd från Riddarhussalen och ned till förrummet bredvid salen. Samtidigt möblerades rummen för att bättre passa sitt syfte.

I Riddarhusets kassaräkning från 1858 finner vi en förteckning på de möbler som inköpts för inredningen som gjordes då.

Inventarieförteckning

40 porträtt av lantmarskalkar i förgyllda ramar
1 sessionsbord av mahogny
5 par dubbelfönster
5 par dubbeljalousier av paramatta
Samt järnstänger och ringar
5 par fönstergardiner av rött tyg samt käppar och ringar
1 bordstudsare
2 speglar med förgyllda ramar
2 hyllor av betsat trä
2 hörnsoffor av betsad björk, klädda med rött tyg
1 ryggsoffa av betsad björk, klädd med rött tyg
1 soffa med fyra dynor av betsad björk, klädd med rött tyg
2 dussin stolar av betsad björk, klädda med rött tyg
1 dussin stolar av ek, klädda med grönt gutta perchatyg
1 bord av furu med två lådor, 5 alnar långt, 2 alnar brett
1 grönt överdrag av kläde, löst hörande till sistnämnda bord
1 spottlåda
2 mattor

Dessutom stod två skulpturer av Pierre Hubert L’Archevêque i salen, den ena avbildande Per Ribbing (utanför bild) och den andra en modell av Gustav Vasa-statyn på Riddarhustorget.

EN BAROCKDRÖM FRÅN 1900-TALET

BILD: Isak Gustaf Clasons ritningar från 1911. Ur Arkitekturmuseets arkiv. Foto: Matti Östling.

Åren 1911–1913 genomgick Lantmarskalkssalen en omfattande renovering under ledning av arkitekten Isak Gustaf Clason. Adelsmötet 1908 hade beslutat om ett ”iståndsättande av forna sekreta utskottets sal jämte angränsade rum” som då var i dåligt skick. Nu fick rummet sin nuvarande gestaltning med helboaserade paneler i amerikansk ek. Lantmarskalksporträtten fälldes in i väggarna och de järnstänger som hade skyddat dem sedan 1780-talet togs bort. Möblemanget tillverkades av AB Nordiska Kompaniet, idag är dessa möbler placerade i Stenhallen.

Det magnifika taket tillkom av skulptören Johan August Wetterlunds hand. Det är en barockpastisch i en stil som då kallades ”historisk”. Tidigare hade taket i denna sal varit sparsmakat dekorerat och alls inte med den yvighet som kännetecknar dagens stuckaturtunga tak. Taket domineras av vishetens gudinna Minerva och krigsguden Mars, som också pryder den öppna spisen i fransk barockstil. Tillsammans med det latinska valspråket Arte et Marte representerar de vad som en gång var adelns ideal och verksamhetsfält – Konst och Krig.

BILD: Lantmarskalkssalen ur riddarhussekreterare Charles-Emile von Oelreichs fotoalbum.

I NUTID

I nutid används Lantmarskalkssalen som festsal av Riddarhusets ättemedlemmar. Här får 120 sittande gäster plats och i våningen på andra sidan Stenhallen finns ett restaurangkök. Dansen sker numera i Stenhallen.

Då rummet har använts både som matsal och balsal och porträtten utstått årtionden av exteriöra föroreningar från trafik och påverkan från tobaksrökning, beslöts 2016 att de skulle tvättas.

BILD: Restaureringen av lantmarskalken Hugo Herman von Saltzas porträtt.

I mitten av januari 2017 påbörjades arbetet. Erfarna konservatorer lyfte ned porträtten ett par i taget, tvättade rent med vatten och så kallat triammoniumcitrat (som naturligt återfinns i frukter och bär), planade ut bucklor i duken (som uppkommit då eldfängda dansande par hade dunsat in i konstverken), retuscherade skador och lade på ett lager fernissa. Samtidigt målades taket pärlgrått. En ruta har bevarats som visar takets skick före ommålningen.

 

BILD: Vigslar 1957 och 2017.