Adelshistoria

Den svenska adelns tillkomst räknas från 1280, då Alsnö stadga utfärdades av kung Magnus Ladulås. Magnus Erikssons landslag 1347 påbjöd en viss rangordning inom frälset. Vid Eriks XIV:s kröning 1561 utsågs grevar och friherrar för första gången.

Gustav II Adolfs riddarhusordning från 1626 fastslog adelns organisatoriska ställning i riket.

Den 7 december 1865 röstade adeln för den nya tvåkammarriksdagen. Adeln gavs dock en fortsatt ställning som offentligrättslig korporation med bestämda förvaltningsuppdrag.

En av kungen adlad person sökte introduktion på Riddarhuset för att vinna stämma och säte i riksdagen. Kung Oscar II var den siste som adlade - 1902 adlades upptäcktresanden Sven Hedin. Konungen miste rätten att adla genom 1974 års regeringsform.

Adeln är idag uppdelad i ridderskap (betitlad adel = grevar och friherrar) och adel (obetitlad adel). Baron är en annan benämning på friherre, men titeln används normalt i Sverige enbart vid muntligt titulering. Baronessa är en titel som ej används i Sverige.